Under torsdagen svarade utrikesministern Carl Bildt (M) på en interpellation om situationen i Iran från den 26 november 2012 av Amineh Kakabaveh (V).
Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) hade ställt följande två frågor (Interpellation 2012/13:150
Situationen i Iran; http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Interpellationer/Situationen-i-Iran_H010150/) till utrikesminister Carl Bildt beträffande situationen i Iran:
1. Vad avser utrikesministern att göra för att EU:s och FN:s uppmärksamhet när det gäller förtrycket inne i Iran ska öka?
2. Vad avser utrikesministern att göra för att organisationer som ILO ska uppmärksamma förföljelserna av fackliga ledare och brotten mot mänskliga och demokratiska rättigheter, såsom förenings- och yttrandefriheten inne i Iran?
Utrikesministern konstaterade i sitt svar att ”frågan om den bristande respekten för mänskliga rättigheter står högt upp på EU:s dagordning när det gäller Iran” och att ”Sverige har en pådrivande roll inom EU och FN för att uppmärksamma och försöka påverka situationen.”
”I vårt gemensamma namn görs regelbundet mycket tydliga uttalanden i denna fråga. … Det gäller bland annat den bristande mediefriheten, inklusive internet, det successivt minskade handlingsutrymmet för det civila samhället och kvinnors allt sämre situation, och vi riktar skarp kritik mot den mycket omfattande användningen av dödsstraffet. Repressionen i Iran vittnar om ett samhälle där regimen sätter sina egna intressen framför politisk och ekonomisk utveckling och rättsstatens principer”, tillade utrikesministern.
Utrikesministern redogjorde dessutom för en del av Sveriges insatser i detta område och sade ”inom FN tog vi tillsammans med USA 2011 initiativ till den resolution som ledde till inrättandet av en FN-rapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Detta mandat förnyades i våras med stöd från Sverige, och vi kommer att verka för en förlängning av mandatet i mars 2013.”
”De senaste åren har situationen blivit alltmer allvarlig, med ett krympande spelrum för andra politiska krafter. Sedan den alltjämt försämrade situationen för mänskliga rättigheter i samband med det omstridda presidentvalet 2009 har EU sedan våren 2011 infört sanktioner som riktar sig mot personer som är ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. Sanktionerna innebär frysta tillgångar och reseförbud inom EU. I dagsläget omfattas 78 personer av dem. Vi ser inom EU över dessa sanktioner var tolfte månad. De innebär också förbud mot export av viss övervakningsutrustning och utrustning som kan användas för inre förtryck”, sade utrikesministern Carl Bildt (M) när det gäller åtgärder från EU och Sverige för att hejda människorättskränkningar i Iran. .
Amineh Kakabaveh (V) konstaterade i sitt anförande att ”det är uppenbart” att hon och utrikesministern har en likartad bedömning av läget i Iran och tillade ”vi är olika ideologiskt, men det är mycket bra att vi är överens om frågor rörande mänskliga rättigheter, kvinnors och barns rättigheter, både när det gäller Iran och internationellt i övrigt. Precis som Carl Bildt säger är det viktigt för vår omvärld att vi i Sverige är eniga och håller fanan högt vad gäller mänskliga rättigheter. … Också metoderna är viktiga, till exempel när man har en diskussion om oppositionella. Vilka är de, och varför ska man välja dem som utnämner sig som oppositionella, till exempel Mousavi, som kallar sig ledare för Gröna bandet? Han var faktiskt själv kriminell under sin ministerperiod på 90-talet. Han var den främste ”mördaren” och beordrade mord på fackliga ledare, socialister och studenter. Varför ska han betraktas som oppositionell? Det finns många andra, inte minst inom landet, vilket är väldigt viktigt.”
Hon tog upp bland annat fallet med de kurdiska aktivisterna Zanyar och Loqman Moradi som står inför avrättning sant förföljelsen av oberoende fackliga aktivister i Iran.
”Oppositionella rörelser och organisationer har mycket svårt att verka öppet. Kritiska röster har fått allt mindre möjligheter att göra sig hörda. Journalister och författare fängslas och förföljs. Tidningar stängs av regimen. De arbetande människornas möjligheter att försvara sina intressen har beskurits. Självständiga, av regimen oberoende, fackliga aktivister förföljs och fängslas. Bagarfackföreningens ledare Mahmoud Salehi och bussförarnas fackliga ledare Osanloo är fall som vi här i kammaren har följt upp och debatterat.
Herr talman! Om vi skulle räkna upp namnen på alla de människor som sitter i fängelse – fackliga ledare, arbetaraktivister, kvinnor, socialister, författare, bloggare, baluchier och kurder – och som kräver sina politiska och mänskliga rättigheter skulle listan bli oändlig”, sade Amineh Kakabaveh (V) i sitt anförande.
Läs hela interpellationen om situationen i Iran, här … (http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-snabbprotokoll-2012_H00953/#{69E0DDB3-042D-444A-8FF4-0FA5B04B0391})