En ny våg av avrättningar och arresteringar sveper just nu över hela landet. Parallellt med detta kommer uppgifter som visar att regimen även har trappat upp förtrycket i fängelserna genom att öka trycket på politiska fångar. Detta gäller särskilt samvetsfångar och politiska fångar som stöder den prodemokratiska oppositionsgruppen.
Dessa repressiva åtgärder kommer samtidigt som regimtjänstemän och statliga medier varnar för fallande ekonomi, ökat folkligt missnöje och framtida uppror mot prästerskapet.
Förlängda och långa fängelsestraff för politiska fångar
Nyligen beslutade regimens så kallade rättsväsende att förlänga fängelsestraffet för samvetsfången Saeid Sangar med ytterligare 11 månader. Said hade redan avtjänat sitt 20 år långa fängelsestraff för att ha stött den prodemokratiska oppositionsgruppen. Han skulle ha frigetts enligt den tidigare domen men regimens rättsväsende åtalade honom på nytt utan någon förklaring.
Med sina 20 år utan en enda permission är han en av de samvetsfångar i Iran som suttit längst i regimens fängelser. Han har suttit frihetsberövad i fängelse sedan augusti 2000 då han var arresterad. Han spenderade de kommande tre åren i isoleringscell i Evin-fängelset under konstant förhör och tortyr.
2003 dömdes han till 18 års fängelse för krigföring mot gud (moharebeh) och för kontakt med den iranska oppositionsgruppen. Under sina tid i fängelset har han varit utsatt för tortyr, inte minst 13 skenavrättningar.
Regimen dömde nyligen en annan politisk fånge Loghman Hakimpour till tio års fängelse. Han sitter för närvarande fängslad i Evin-fängelset i Teheran sedan sju månader tillbaka. Rättegången mot honom började den 12 januari. Regimens domstol dömde honom till fem års fängelse för ”brott mot den nationella säkerheten” samt ytterligare fem år för ”medlemskap i oppositionsgruppen, PMOI”.
Politiska fångar nekas vård
Ett annat fall är den akuta situationen för politiska fången Masoumeh Senobari i Tabriz-fängelset. Hon har nekats permission trots upprepade anhållanden om att få lämna fängelset för att besöka läkare och söka vård på sjukhus för misstänkt cancer. Hennes familj har gått med på att betala för hela behandling men regimen fortsätter att neka henne vård.
Även politiske fången Reza Qoli Shir Mohammadi som sitter i ett fängelse i samma stad nekas vård. Regimen vägrar ge honom permission för medicinsk behandling trots att 65-åringen lider av levercancer.
Massaker 1988
Sommaren 1988 är den svartaste tiden i Irans moderna historia