1988 Massacre, a Crime against Humanity and Genocide End impunity for Iran Regime Leaders EU: Policies and Moral Obligation Dec. 7, 2021
En grupp Europaparlamentariker diskuterar EU:s Iranpolitik och situationen för mänskliga rättigheter i landet under en konferens i Europaparlamentet på tisdagen. Konferensen är organiserad av den interparlamentariska gruppen i Europaparlamentet, Friends of a Free Iran, inför den internationella dagen för mänskliga rättigheter, den 10 december.
Deltagarna tog upp unionens moraliska skyldighet gentemot iranska regimens systematiska MR-brott. Diskussionerna fokuserade även på vad EU kan och bör göra för att stoppa den straffrihet som regimens ledare åtnjuter.
Konferensen tog upp 1988 års massaker på 30,000 politiska fångar i Iran medan talarna uppmärksammade regimens nuvarande president, Ebrahim Raisis inblandning i dessa utomrättsliga massavrättningar.
Talarna uppmanade EU och Europaparlamentet att erkänna denna massaker som ett brott mot mänskligheten och folkmord.
Ett uttalande signerad av över 100 EU-parlamentariker bland dem flera tidigare utrikesministrar, som kungjordes inför konferensen, stödde kravet.
I sitt uttalande uppmanade Europaparlamentarikerna EU:s medlemsstater, utrikeschef Josef Borrell och andra EU-ledare att erkänna regimens folkmord och även anta en beslutsam politik gentemot Iran särskilt när det gäller kärnteknikförhandlingarna.
Uttalandet tillägger att respekten för mänskliga rättigheter och avskaffandet av dödsstraff bör vara en förutsättning för EU:s förbindelser med iranska regimen.
Krav på straffåtgärder mot regimens ledare
Flera talare krävde att EU och Rådet genast ska införa MR-sanktioner mot iranska regimen och dess ledare under EU:s nya Magnitskij-sanktioner. De uppmanade även EU att vidta åtgärder i FN och internationellt för att utkräva regimen på ansvar och lagföra Raisi och andra regimledare.
Stöd för Irans prodemokratiska oppositionskoalition
Talarna uttryckte även stöd för iranska folkets frihetskamp och senaste tidens folkliga protester i landet.
Konferensen diskuterade dessutom Iranska nationella motståndsrådet, NCRI:s tiopunktsplan för framtida Iran.
Flera talare berömde oppositionsledaren och NCRI:s valda president, Maryam Rajavi, för att ha lagt fram en plan som återspeglar iranska folkets strävan för demokrati och därmed ger folket ett hållbart, demokratiskt alternativ.
Exiliranier och sympatisörer till NCRI höll en stödmanifestation utanför Europaparlamentet samtidigt som konferensen. Deltagarna stödde EU-parlamentarikernas krav och krävde insatser från EU för att stoppa straffriheten i Iran genom att åtala och lagföra regimens ledare och president i en internationell domstol.
Konferensens huvudtalare, oppositionsledaren Maryam Rajavi
NCRI:s valda tackade parlamentarikerna för stödet för rättvisa i Iran och iranska folkets frihetskamp. Hon betonade sitt anförande att den iranska motståndsrörelsen åtar sig att med hjälpa av det iranska folket säkra och etablera frihet och demokrati i Iran.
Juan Fernando Lopez Aguilar och Javier Zarzalejos från Spanien; Milan Zver från Slovenien; Anna Fotyga från Polen; Anna Bonfrisco från Italien och EPs utrikesutskott; Petri Sarvamaa från Finland; Stanislav Polcak från Tjeckien; Helmut Geuking från Tyskland; och Petras Austrevicius från Litauen var några av talarna vid tisdagens konferens.
Utdrag från deras anförande går att läsa här på engelska.
Utdrag från Maryam Rajavis anförande:
Inför den internationella dagen för mänskliga rättigheter, reste sig iranska folket i Isfahan för att kräva sina rättigheter. De gör enorma uppoffringar och får uthärda mycket lidande för att ge texten i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna mening.
Massakern på 30,000 politiska fångar i Iran är det mest allvarliga bland prästerskapets otaliga brott. [Prästerskapets grundare] Khomeini sanktionerade massakern genom två dekret, följt av avrättning av fångar från Folkets mojahedin och andra politiska grupper.
Varför stoppar inte Europa den straffrihet som mördarna som styr Iran åtnjuter? Tystnad och passivitet inför 1988 års fruktansvärda massaker är det samma som eftergift. Europaparlamentariker måste försvara Europas värdighet genom att stå för de mänskliga rättigheterna för det iranska folket.
Jag uppmanar er att uppmana Europas regeringar att villkora sina förbindelser och förhandlingar med prästerskapets envälde i Iran med ett omedelbart stopp för arrestering av demonstranter, tortyr och avrättningar i fängelser.
Europa fortsatte att vara tyst och blundade för regimens slakt av politiska fångar och nedslag av protester i Iran. Därmed gav de regimen fria händer att fortsätta sina illdåd. De trodde att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna skulle begränsas innanför Irans gränser.
Erfarenhet från de senaste tre decennierna visar att detta är en felaktig uppfattning och en omdömeslös politik.
Massaker 1988
