Det alarmerande tillståndet för barnarbete i Iran påverkar djupt det fysiska och psykiska välbefinnandet för landets barn.
Efter beslagtagandet av det iranska folkets rätt att regera, intensifierade Ruhollah Khomeini och hans plundrande och exploaterande efterträdare förtrycket och orättvisorna mot fattiga och utblottade familjer. Den överväldigande fattigdomen och eländet var sådan att fäder var tvungna att arbeta dubbla skift för att tillgodose sina familjers minimibehov, men de kunde fortfarande inte täcka de orimliga kostnaderna och den förödande inflationen. Mödrar gick till verkstäder och servicecenter eller lagade mat för försäljning på offentliga platser, men de lyckades inte heller tjäna tillräckligt för livets nödvändigheter. Det var vid denna tidpunkt som små barn, pojkar och flickor, sa adjö till sina studier och skolor för att hjälpa familjens försörjning, på väg till underjordiska verkstäder, tegelugnar, gatuförsäljning, biltvätt och sophämtning. De tvingas ta på sig uppgifter för att tjäna en bit bröd eller köpa medicin till sina föräldrar, och blir i praktiken små slavar.
Barnarbetare i Iran lever ofta under ogynnsamma och farliga förhållanden, vilket kan ha långvariga negativa effekter på deras fysiska och mentala hälsa. Barnarbetare utsätts ofta för fysiska faror som arbetsrelaterade skador, sjukdomar och undernäring. Stress, depression och andra psykiska problem hör också till konsekvenserna av barnarbete. Barnarbete berövar dem vanligtvis utbildning, vilket allvarligt kan påverka deras framtid. Dessutom är dessa barn mer sårbara för sociala faror som övergrepp, våld och utnyttjande.
Mullahs regim i Iran har medvetet förhindrat alla vetenskapliga och expertutredningar av denna katastrof, och bristen på statistik och information om barnarbetare är en av de största utmaningarna för att ta itu med detta fenomen.
Den 13 juni skrev tidningen Ebtakar: “Det finns ingen exakt uppskattning av antalet barnarbetare i Iran, eftersom officiell statistik inte är fullständigt och korrekt registrerad. Barnarbetare arbetar vanligtvis på gator, underjordiska verkstäder och informella arbetsmiljöer. Många av dem tvingas arbeta på grund av deras familjers ekonomiska problem, bristande tillgång till utbildning och olämpliga sociala förhållanden. Vanliga jobb för dessa barn är gatuförsäljning, sophämtning, arbete på gårdar och i produktions verkstäder, ofta under svåra och farliga förhållanden.”
Religiösa regimens döljande vid fullt dagsljus
Den 10 juni citerade den officiella nyhetsbyrån ILNA Saeed Moidfar, chefen för Iranian Sociological Association, som sa: “Förekomsten av frågor som gatubarn indikerar förekomsten av en sjukdom i samhället som har sina rötter. En lösning är att ta itu med ytan och utseendet på den, till exempel genom att genomföra insamlingsplaner och ta bort de drabbade individerna från samhället så att ingen märker dem. I decennier har vi hanterat sociala fenomen med samma strategi, och ingen av dem har någonsin fungerat. Inom området för att minska sociala skador har vi inte kunnat ta ett enda steg framåt. Vårt tillvägagångssätt har inte varit kausalt, sakkunnigt och vetenskapligt; det har varit tvång.”
Enligt regimens lagar betraktas personer under 18 år som barn och ungdomar och ska inte arbeta.
Den 13 juni citerade den statliga tidningen Shargh Reza Shafakhah, en socialarbetare och advokat, som sa: “Vi har 19 miljoner marginaliserade människor och tre miljoner barnarbetare i landet. Vanligt arbete för barn under 15 år är olagligt, och hårt och riskfyllt arbete är ett brott.”
Den sista striden om de små slavarna närmar sig
De små slavarna som lider dubbelt så mycket på livets arena bevittnar ständigt olika trauman, inklusive sexuella övergrepp, fysiska övergrepp, känslomässiga övergrepp och fysisk och känslomässig försummelse, förlust av föräldrar och tusen andra smärtor och svårigheter. Lösningen på denna katastrof är ingen annan än att Irans folk och deras motståndsrörelse rycker upp mullornas regim och upprättar en fri och demokratisk republik.